Det började med att på lördags kvällen hade jag så himla ont i huvudet.
Jag kände att jag höll på att få migrän.
Så jag sov nästan ingenting den natten.
Sen låg jag hela söndagen i sängen. Jag orkade inte gå upp.
Jag hade så ont i nacken och i huvudet så jag grät.
Och jag brukar aldrig gråta för smärta, så jag kan lova att det gjorde ont!
Runt 9 tiden på kvällen gick jag upp och la mig i badkaret för att se om de kanske gjorde någon skillnad.
Men nej, jag fick nästan ondare.
Påväg tillbaka till sovrummet blev jag yr.
Och därifrån kommer jag inte ihåg så mycket.
Lissette hade då kommit in till mig och fann mig hyperväntilerande och ganska okontaktbar och mina händer och fötter var blåa.
Hon förstod att allt inte stod rätt till.
Hon hjälpe mig ut till vardagsrummet och tog på mig kläder om hon nu skulle behöva ringa en ambulans.
Där säger jag till henne att jag inte kan känna mina händer.
Sen försvinner jag. Jag får ett krampanfall och hela kroppen blir stel.
Hon får lägga mig i sidoläge på golvet så jag inte kvävs av mitt eget saliv.
Hon ringer Nathalie som springer ner på en minut.
Dom försöker få kontakt med mig, men det går ej.
Jag får ännu ett krampanfall.
Lissette ringer ambulansen
och dom fösöker också få liv i mig genom att trycka
på ömma punkter där en medveten människa skulle få jätte ont.
Men nej, det funkar ej.
Sedan i ambulansen påväg till akuten vaknar jag till liv lite grann.
När vi är framme sätter dom massa nålar i mig och tar massa prover 
och sedan skickas jag iväg till röntgen för att röntga nacken och huvudet.
Jag får ligga kvar på akuten ett tag sen flyttas jag till avdelning 53 där jag får ligga över natten.
Lissette åkte hem för att få sova lite innan hon skulle tillbaka till näl kl 09:00 nästa dag för att vara med på ronden och förklara vad som hade hänt,
 för jag minns ju inget.
Tyvär visade proverna och röntgen ingenting. Så det finns ingen specifik föklaring för vad som hände med mig.
Min kropp var bara för svag på olika sätt vid ett och samma tillfälle,
så den bara la av.
Men efter att få vilat ut och fått i mig vätska och mat så blev jag bra igen.
Så jag fick åka hem nästa dag. Så gött! :)



Jag dagen efter, rätt trött och utmattad.



Alla nålar som jag var tvungen att ha kvar om jag skulle få ett nytt krampanfall.



Min älskling som aldrig ville lämna min sida.



Vi myser lite i min sjukhussäng.



Nu äntligen påväg hem.
Väntar bara på att dom ska komma och ta bort nålarna.



En skrämmande händelse, speciellt för min älskling Lissette som var så orolig.
Men allt är ok nu! :)


Men allt är inte ok för Nathalies lilla bäbis Iza
som var med om en olycka senare på kvällen.
Mina tankar går till er just nu.
Och jag hoppas inerligt att Iza blir bra igen snart!

Vi finns här för dig hjärtat!